Det är alltid kul att se sig om är en direkt lögn. Men med matsäck och bra musik så ökar man oddsen att komma hem igen. Svält är inte alls lika trendingt som för 28 dagar sedan och hela den där "zombiesjukan fast för kor som åt varandra, hostade på grisar å då blev alla rädda för fåglar-grejen" inte var en värst gasig fjärt i människorasens (förhoppningsvis) sista batalj mot moder jord. ( vi lär ju få ultrawooper med aj-sås.)
Det jag försöker peka på här är reser man så äter man. Om man inte kör då för då är det bättre att bli matad, det är därför piloter alltid är två. När människan uppfann transportmedlerna. (Du vet dom där) så uppstod ett helt nytt och unikt problem: Vart skulle man åka? Sedan dess har vi bråttats med denna fråga och vi verkar inte vara det minsta påväg att lösa den för vi flaxar runt mellan olika ställen mer än någonsin.
Några notes om resande:
Färskbrassad Thai-wok i låda på lastbil utanför klädoutlet precis brevid ingenstans kan vara bästa goda maten.
Fruktstund kan vara det som skiljer en segrande general från en total misslyckad en.
Så länge omgivande miljö rör sig så kan man få en falsk känsla av att man åstakommer något trots att man inte uträttar ett skit.
Och slutligen: Note to self. Stop following me.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar