Konstnärer, musiker och författare har alla en sak gemensamt. Förr eller senare kommer funderingarna. Självmord, karriärsbyte eller riskera släppa ett högst mediokert verk som med tiden riskerar bli det man för evigt kommer bli förknippad med. För att undvika att bli en träig gammal stjärna som aldrig riktig dör ut utan bara avger sitt matta blaskiga ljus på den som råkar stå för nära finns det lite olika metoder.
1. Lid extra mycket. Mer än alla gamla akvarell-uvar tillsammans. Det kommer göra ont och det kommer lukta bajs men lyckas du så är du garanterad i alla fall 3 år till i rampljuset. Smärta + självstympning = konst. Och om det du producerar inte blir bra/roligt/tråkigt nog så filma det i stället och säg att det var det som var själva konstprojektet. Tavlan/boken/skivan var bara en biprodukt för riktig konst är gjord av saltvatten och sån där röd vätska som läcker ur dig när du ristar in din poesi på innanlåret. (Limited edition av dina alster är också ett plus. Kan man inte sälja mest så sälj minst av alla.)
2. Sluta när du är på topp. Smyg sedan saaakta ut ur TV-soffor, intervjuer och röda mattan-tjafs. Det bästa exemplet: Ingen aning. Då hade det inte varit bra. Lite som att Molgan skulle träda fram och tala ut om hur han aldrig blir sedd. Eller som att Bin Ladin skulle träda fram bara för att skryta om vilket sjukt bra gömställe han hittat. Byt sedan namn och adress och tala aldrig om dig själv ens i tredje person.
3. Kläng dig kvar. Väl beprövad men ytterst svårnavigerad stig. Är du göbbe så satsa på att bli utra-göbbe. Funkar sådär för kvinnliga pop-artister. Då är det bara att kliva in i studiomörkret och sen stanna där för att sedan e-maila en photoshoppad pressbild om året till Warner eller liknande. Är du konstnär så gör något chock-artat som att: reta en Israel, plåga ett djur eller börja måla med opiumbaserad färg. Konst/kultur kontra lagar och sånt kommer nog aldrig bli inaktuellt. Känns det för 70-tal så byt ut pigmentet mot nästa version av GHB och du har ett garanterat Aftonbladet-löp.
4.Dra en James Dean, Janice Joplin eller kanske en Elvis om du inte kan välja drog. Bra för dina eventuella barn om dom ärver royalties. Det finns inget som höjer intresset för dina alster som en härlig bilolycka eller göttig överdos. OM du inte är lastgammal då effekten kan bli den motsatta. Är du 40 så tänk dig för. Folk kan lika gärna koppla dig till ord som Buffédöden (aka. direktörssjukan) eller relatera bilolyckan med kukförlängarbilen till tragisk åldersnoja. Eller ännu värre, ditt kokain och sprittrasiga hjärta kan tolkas som viagramissbruk. Undvik.
Är du däremot 65+ och planerar eventet väl så kan en fatal överdos i 200km/h jagad av polis vara exakt det din karriär behöver för att pocketversionen av dina memoarer ska bumpas upp på top 10-listan. För är man värre än alla andra så har man i alla fall vunnit en spalt i Rolling Stone magazine.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar