tisdag 26 januari 2010

Del 2 Direkt va!




Efter att ha skickat runt bilden på födelsemärket till diverse hemliga labb och såna datafreaks som bara sitter och gör sånt som vi andra inte fattar ett skit av men som väldigt ofta har extremt stor betydelse för att lösa brott eller för att Mulder och Scully ska hitta till rätt del av nordpolen så har (vägra komma o punkt) jag inte kommit vidare alls eftersom ingen svarar på mina mail. Tur att mamma lärde mig Photoshop.
Här kan ni tack vare ett patenterat filtreringssystem (Jag drog i nån spak i nån inställning) klart och tydligt urskilja ön med dess stränder och i mitten de hemliga bergen. (Men ingen jävla lucka, detta är inte Lost.) Jag har efter undersökningar på hemlig ort (låter mycket coolare än Karlstad eller hur?) samt diverse tips från allmänheten fått reda på att:
"The mark" (Änte Levengood) kan FREAKIN KRYMPA MED TIDEN. Om detta är sant eller inte kan jag kanske inte veta förän det är försent och ärligt talat så skiter jag i vilket. Tidsfrister är dramaturgens bästa kompis. (I alla fall dom kassa som skriver actionfilmer.) Hur spännande hade Philadelphia varit om läkarna hade sagt jo du kommer dö redan om sådär 30 år. Så skynda dig med din rättegång om du vill.. eller så skriver du dina memoarer först. Nähänä nänä. Smit medans järnet är varmt i magen som springnotekillen sa.
Så vart har jag kommit? Ingenstans alls. Allt detta medans mitt födelsemärke (antagligen/eventuellt) krymper för varje sekund som går.
Det enda jag hittat som det minsta liknar The mark är en gammal körsbärstomat jag råkade trampa på. Den va fett lik men väldigt svår att liksom komma in i. Att ta del av. Så tillbaks till google earth eller typ nått dammigt bibliotek där Sean Connery går runt och ser ut som en uggla. Jag vet inte heller om den lilla ön norr om den stora har någon betydelse. Det kan ju vara tryckfel. Hoppas på kraftig aha-upplevelse när svaret plötsligt dyker upp i form av oväntad hjälp från gammal kolega/vakande ängel/kjoltyg som äger bar på snöklätt berg. Snälla hjälp mig. Skicka hemligt meddelande med krypterad information så inte fienden kan förstå. Gärna brevduva eller flaskpost. Flaskpost kan vara svårt för alla som bor söder om Dalarna då vattnet rinner nerför kartan.

måndag 25 januari 2010

Grävande journalistik/Äventyr



Efter årtionden har jag nästan givit upp drömmen om att komma fram till en tatuering jag faktiskt vill ha på kroppen. Då det slog mig. Jag har ett rätt maffigt födelsemärke på bakhuvudet. Så vilket land är på mitt bakhuvud? Vilket liknar det mest. (Nån liten ö kanske. Använd din fantasi ffs.) Och om jag tatuerar det landet där det "ska sitta"... vad kommer hända? Kommer jag få för mig att åka dit och leta upp en skruttig gubbe som bor på ett berg och vet massa saker eller så måste jag hitta nån gammal kista med hemlisar eller sånt. Eller så blir jag kontaktad av hemlig intressent som vill mötas i barer å smyga över dokument med flygbiljetter och id handlingar i. Ingen vet ännu. Äventyret står där och luktar både gott, spännande och farligt.. typ aids. Fett, curry och Aids luktar det.
Sökandet kan börja. Vart är första pusselbiten. (Landet är första pusselbiten om det är svårt att hänga med.)
Och ... när jag hittat första pusselbiten och typ fyllt i den med rödpenna. Alla outlines på ön/mitt bakhuvud. Kommer konturerna att börja glöda och så får vi se typ en flashback eller dagdrömm eller nått. Få en till pusselbit typ. Dom som är i rummet med mig alltså. Jag kan ju knappast fylla i själv eftersom det är en sån tjabbig placering och nån borde ju fota eller filma OM konturerna/något annat börjar glöda.

Note to self




Det är alltid kul att se sig om är en direkt lögn. Men med matsäck och bra musik så ökar man oddsen att komma hem igen. Svält är inte alls lika trendingt som för 28 dagar sedan och hela den där "zombiesjukan fast för kor som åt varandra, hostade på grisar å då blev alla rädda för fåglar-grejen" inte var en värst gasig fjärt i människorasens (förhoppningsvis) sista batalj mot moder jord. ( vi lär ju få ultrawooper med aj-sås.)
Det jag försöker peka på här är reser man så äter man. Om man inte kör då för då är det bättre att bli matad, det är därför piloter alltid är två. När människan uppfann transportmedlerna. (Du vet dom där) så uppstod ett helt nytt och unikt problem: Vart skulle man åka? Sedan dess har vi bråttats med denna fråga och vi verkar inte vara det minsta påväg att lösa den för vi flaxar runt mellan olika ställen mer än någonsin.




Några notes om resande:

Färskbrassad Thai-wok i låda på lastbil utanför klädoutlet precis brevid ingenstans kan vara bästa goda maten.

Fruktstund kan vara det som skiljer en segrande general från en total misslyckad en.

Så länge omgivande miljö rör sig så kan man få en falsk känsla av att man åstakommer något trots att man inte uträttar ett skit.

Och slutligen: Note to self. Stop following me.

söndag 24 januari 2010

Så här ser det nog ut när man tänker:


Klockan slår fem på Söndag morgon och hjärnan går wroom wroom. Klipper musikvideo som går i 268 kr/h.

Nästa projekt att sätta tänderna i: Musikdokumentär.



Grilla och hänga ut i sofforna.



Klezmer.. (nästa gång prova blanda med kanske sampler och en lokal där man har mer svängrum )



Kappelet med förstärkning



Rasmus och Kapten Röd.



Jens på ljud så att allt låter crisp.


Piano på väg hem igen.

Allt Foto av Elias Hermansson

Ransäter Unplugged. Körde en provhelg i 25e-27e September med Kappellet, Kapten Röd, Sväng Ivars (?) och fler.
Experimentet går ut på att:
Olika musiker från olika grupper o sånt
*Hänger ut en vecka på landet (Spelade in två dagar nu)
*Äta mat och dricka öl
*Basta och snacka skit
*Jammar tillsammans
*Spelar in låtar (redan förberdda, mixar och nya colabs)
Allt filmas med 3-kamera + riggat ljud.
Platsen bör vara avskild och mycket större än den var nu
(Fick inte plats någon publik alls)

Slutprodukt: Blueray/TV Musikdokumentärt äventyr med naturromantiska inklippsbilder.
För landsortssuktande musikintresserade storstadsstressade Joe´s (och Joyeenaz).




Mer info om detta proj kommer.

Super 8 rules.

Riktig film alltså. Riktiga färger. Riktiga får. Måste hocka kamera och film. (2001 Scannad super8)



Lägga upp videoklipp.

Snart ny dator då kan jag lägga upp gamla och nya videoklipp o grejer som jag gjort.
Här är en stillbild från en gammal grej. Reklamvideotavlan vid Nobeltorget typ år 2003.




Och en rolig/konstig/säregen unge som sprutade vatten på en skateramp medans Boa skejtade på den.

Alla mina vänner.



Ett projekt som kommit på efterkälken pga. all kash och fame som kastas på mig när jag öppnar ytterdörren. (Måste ha ett möte med min spökskrivare/spegelbild/manager/navel)

Experiment. Tes: Man kan blir glad av sina gamla och nya vänner man aldrig ser bara av att bli påmind av dom. Alltså. Få så många vänner som möjligt att maila en bild som jag sen kan printa ut och sätta upp. Samt jaga på så många som möjligt. Hade som mål att det skulle bli 1.5 kvadrat småbilder i alla fall. 100 stycken typ..? Sen får man se vart man landar. Ska börja hetsa er om det nu. Har en del fräsha kort på ett jäng av er redan.

lördag 23 januari 2010

Oslipade diamanter är också vassa (och eller eller) kan man fly från sitt inre väsen och i så fall hur ont gör det?

Photobucket
Efter att ha kraftsamlat i samarbete med lokala arbetsgrupper har denna bloggredaktions lägesutverdering och efterföljande primärjusteringar gällande kommande årtionde och dess utmaningar samt hämningslöst bejakat mediekonsumenten med ett ben in i nästa årtionde och nyuppkomna komplexa behov som innefattar sökande som denna nya särställning med en position framdriven av nyfikenhet och lust men även ömmhet och oftare än man tror skam. Med helt andra ord: Denna blog kommer att fokusera på humor och ibland döden. Jag tror att det blir bäst så och att jag ändå inte klarar av vara sticky stuckup stolpillerseriös och att det var en idiotisk idé från början.
Jag ska även försöka bildbehandla mer än 16 sekunder jag snittar på nu. Kommande grävande reportage kan handla om:

*Vill du ha centralvärme på ev. framtida månbas

*Har polisen verkligen ränsat ut alla fascister ur kåren

*Scouternas nya emo-jängtatueringar

*Vadå, har du inte fått mitt mail rutinen

*Karta till påskens alla deathrace (Max 70 kubik) för kycklingar.


Hoppas ni ser fram emot detta eftersom jag lever mina vänners positiva energier samt sockerlösning i ljummet vatten. Jag ändrar gamla inlägg när du minst anar det också bara för att "snurra med ditt huvud".

fredag 22 januari 2010

Dö ung vs. sakta slockna vs. aldrig ge sig.



Konstnärer, musiker och författare har alla en sak gemensamt. Förr eller senare kommer funderingarna. Självmord, karriärsbyte eller riskera släppa ett högst mediokert verk som med tiden riskerar bli det man för evigt kommer bli förknippad med. För att undvika att bli en träig gammal stjärna som aldrig riktig dör ut utan bara avger sitt matta blaskiga ljus på den som råkar stå för nära finns det lite olika metoder.

1. Lid extra mycket. Mer än alla gamla akvarell-uvar tillsammans. Det kommer göra ont och det kommer lukta bajs men lyckas du så är du garanterad i alla fall 3 år till i rampljuset. Smärta + självstympning = konst. Och om det du producerar inte blir bra/roligt/tråkigt nog så filma det i stället och säg att det var det som var själva konstprojektet. Tavlan/boken/skivan var bara en biprodukt för riktig konst är gjord av saltvatten och sån där röd vätska som läcker ur dig när du ristar in din poesi på innanlåret. (Limited edition av dina alster är också ett plus. Kan man inte sälja mest så sälj minst av alla.)

2. Sluta när du är på topp. Smyg sedan saaakta ut ur TV-soffor, intervjuer och röda mattan-tjafs. Det bästa exemplet: Ingen aning. Då hade det inte varit bra. Lite som att Molgan skulle träda fram och tala ut om hur han aldrig blir sedd. Eller som att Bin Ladin skulle träda fram bara för att skryta om vilket sjukt bra gömställe han hittat. Byt sedan namn och adress och tala aldrig om dig själv ens i tredje person.

3. Kläng dig kvar. Väl beprövad men ytterst svårnavigerad stig. Är du göbbe så satsa på att bli utra-göbbe. Funkar sådär för kvinnliga pop-artister. Då är det bara att kliva in i studiomörkret och sen stanna där för att sedan e-maila en photoshoppad pressbild om året till Warner eller liknande. Är du konstnär så gör något chock-artat som att: reta en Israel, plåga ett djur eller börja måla med opiumbaserad färg. Konst/kultur kontra lagar och sånt kommer nog aldrig bli inaktuellt. Känns det för 70-tal så byt ut pigmentet mot nästa version av GHB och du har ett garanterat Aftonbladet-löp.

4.Dra en James Dean, Janice Joplin eller kanske en Elvis om du inte kan välja drog. Bra för dina eventuella barn om dom ärver royalties. Det finns inget som höjer intresset för dina alster som en härlig bilolycka eller göttig överdos. OM du inte är lastgammal då effekten kan bli den motsatta. Är du 40 så tänk dig för. Folk kan lika gärna koppla dig till ord som Buffédöden (aka. direktörssjukan) eller relatera bilolyckan med kukförlängarbilen till tragisk åldersnoja. Eller ännu värre, ditt kokain och sprittrasiga hjärta kan tolkas som viagramissbruk. Undvik.
Är du däremot 65+ och planerar eventet väl så kan en fatal överdos i 200km/h jagad av polis vara exakt det din karriär behöver för att pocketversionen av dina memoarer ska bumpas upp på top 10-listan. För är man värre än alla andra så har man i alla fall vunnit en spalt i Rolling Stone magazine.

Say whaaat?


Djur; gärna nakna utan staket och lite oberäkneliga. Dom uppfann humorn helt säkert. Har du blivit rånad på din lunch som du precis ställde fram på bordet av en snabb råtta så vet du vad jag menar. Har du bett din granne om ursäkt för att din katt spöade upp hennes trötta och fallfärdiga schäferblandning så vet du vad jag menar. Har du blivit jagad av en get med cykelhandtag på hornen så vet du definitivt vad jag menar.

torsdag 21 januari 2010

tisdag 19 januari 2010

Saknad.





Som ni säkert kan avläsa på fotografierna här brevid så saknar jag Finn men inte lampan. Fuck you lamp.

Konstprojekt eller ryck som inte kan bortmedicineras.


Sömnlös = klippa och klistra. Ny kursstart i morgon. Synd att favoritblocket är fullkluddat. Dagens dialogögonblick:

BODIL
Vi går direkt till nästet. Jag vill räkna pengar och kränga klockor. Mor är hungrig.

måndag 18 januari 2010

Cocillana vs. Whiskey.


Eller: Hur Arg konsument blev glad och lite trött.
(Kusinen på bilden har relativt lite koppling till texten.)

Efter en tuff vinter med feber, slemmigt värre och grishostenoja är det dags att låta två giganter på scenen drabba samman i en dethmatch med max en vinnare. (Om båda dör så avgörs matchen på poäng)

Kategori 1: den klart viktigaste inom medicin-branchen: Street Cred.
Whiskey har ju alltid varit rock n roll dricka. Främst då buttericksmärket Jack Daniels. Men som alla heads därute vet är (och kommer alltid vara för oss i Menace to Society-generationen) 40s mycket coolare. Sen smakar ju Jack Daniels skit också. Detta långlivade Amerikanska försök att skämta med sitt eget lands dryckesvanor togs så hårt på allvar av den inhemska (och törstiga) marknaden att man helt skippade själva "Foooled yaaa" delen av skämtet.
I mitt försök använder jag Famous Grouse eftersom den 1. har en pippi på etiketten och 2. är fett billig. Inte mycket streetcred alls att dricka billigaste singel malten in the clööb direkt i dessa blingbling-tider. Så poäng går direkt till cocillana helt enkelt för att jag gillar dj screw och allt han gjorde för musiken. Jag vet att cocillana inte är i närheten av hans grejor men det är i alla fall receptbelagt och baserat på opiater (kemiska?). Vilket för mig som Brittisk kolonisatör alltid betytt en bra inkomst för stadskassan.

Kategori 2: Smak. Alltid lika viktigt när man ska bli frisk. Speciellt när det gäller psykofarmaka och allt som tas "andra vägen".
Sliskmatchen vinner cocillana. Försök att göra en sour-drink med den här sockerbomben. Smaken (typ kemilabb, anis och röv) går att vänja sig vid, sa min läkare. Jag har lite svårt att tro på detta så poäng går till Whiskyn. Man vet vad man får. Lagrad??? Skotsk whisky med grekisk innehållsbeskrivning prismässigt på en uteliggares fredagsbudget. Fuck yeah.

Kategori 3. Effekt. Här blir det tydligare att de två är ämnade åt olika scener.
Ta en hutt och vänta av effekten innan du sätter dig bakom ratten sa läkaren om whiskyn, närå hostmedicinen. Förakta aldrig tips från coatchen. Efter en timma sov jag och vaknade först 15 timmar senare. Cocillana löser slem som om den vore gjord för det. Whisky löser också slem fast inte på samma kablaoow-nivå. Om du ligger uppe och hostar så finns två vägar. 1. Cocillana-race och sen slockna. Vet inte om man hostar i sömnen. Känns inte etiskt rätt att filma mig själv när jag sover. 2. Väldigt mycket Whisky... vilket kanske inte är så bra för immunförvaret eller ditt "nästa dagen dig". Funkar dock ungefär lika bra mot halsont. Allt inom dig dör känns det som. (Bra slogan va?) Poäng går till cocillana. Så ställningen än så länge är 2-1.

Kategori 4. Pris. Att köpa sprit är smidigt. Att ringa vårdcentral, boka tid, åka dit, sitta och vänta i "immunhärdar-rummet" aka. sjukhussjukans distributionscentral med en svettig väntelapp i handen är inte sexigt nån stans. 150 för besöket + 100 för flaskan ger inte mycket pengar över till Schweppes eller ens Glocken Gold att blanda med. Och när det gäller användningsmöjligheter så äger en billig whisky som en Schweizisk armékniv i första säsongen av MacGyver. Allt från rakvatten till rengöring av känslig elektronik (allomfattande disclaimer) vidare till nödraket på efterfest. Solklar poäng till Whiskyn.

Med ställning 2-2 går vi vidare i den sista (och just påhittade) finaldelen: Brand-value.
Eftersom jag inte vet vad detta betyder (jag är ingen reklamare) så utser jag sponken som vinnare. Den kommer i en glasflaska, den har en fin etikett, och den har skruvkork utan barnsäkring.
Som bonus står det även "A marriage of fine rare Scotch whiskies. Att den är "rare" kan ju diskuteras men att den är tillverkad i något Harry Potteraktigt hittepåbröllop är ju bara helt bananaz. Det skapar helt klart ett intresse. Som konsument anar man att här någonstans finns en underbar historia med kungar o drottningar, drakar och kvastryttare begravd. Se och lär iprengöbben o ni andra.

Det är fint på vintern


Det är fint på vintern men inte jämt sa en gång en värmländsk poet antagligen. Rätt vanlig mening. Man glömmer så lätt naturen och snöns tusen olika former när mörkret smyger sig fram. Substantiv stubbstativ. Det jag skulle komma till är att älvens namn är klarälven. En person gick ner i en strömfåra och försvann för några dagar sedan.
Undrar hur många den älven har tagit? Alltid lika hungrig ändå.

Vila i frid.

söndag 17 januari 2010


Har jag fått din uppmärksamhet nu? Krävs det bara en uteliggare som letar sprayburkar iklädd kammokläder? Bra. Då vill jag bara säga hur mycket jag gillar filmprogrammet i P1. Det heter Kino och finns som podcast. Filmjournalistik på TV finns väl inte längre och man saknar det inte när man lyssnar på Kino

En bild jag tog för över ett år sedan. Skulle kunna vara alvedon reklam. Men det är det inte. Det är nån jeppe med vit målarfärg och en vision. Tack för det.

Varför barnförbjudet

Är det något du kanske undrar? (Var detta en korrekt mening?)
Se det som en helgardering. Jag lovar inget naket eller så..
Det gör jag däremot på kommande julkort. (Ett av mina tre nyårslöften)
Efter julens alla (jävla opersonliga) god jul sms m.m. så har jag bestämt mig för att börja skicka julkort. Och ska det vara personligt och självutlämnande utan att det blir roman-tjocklek så blir det naket. Tänkte börja med mig ridandes på en snöklädd vidd iklädd endast halsband.

Veckans filmtips... eller inte.

Doku från 04.
Ung filmare jagar Michael Moore för att få svar på sina frågor om fakta fel och luriga klipp-metoder som används i Roger and Me, Farenheit 9/11 och Bowling for Columbine. Michael får smaka egen medicin... nästan. Producenten och filmaren vill inte använda sig av samma metoder när de ljuger för att få de intervjuerna de vill ha. Så de mailar i efterskott och ber om ursäkt.
Jag är inget mega-fan av Michael Moores filmer. Jag gillade Roger and Me men sen tycker jag att han blivit mer och mer raljerande. Hans filmer funkar helt enkelt inte lika bra här som i USA. Han använder sig av samma känslomanipulation som de han kämpar mot. Han är väldigt duktig på det. Men jag är inte övertygad om att det är rätt metod. Hans TV program känns som ett mer ärligt och underhållande spektakel. Där är han som vassast. När han får hyckla motståndare och komma med helt uppenbart obesvarbara frågor.

Filmaren får aldrig tag på Michael Moore. (Såklart)
Då hade filmen kunnat börja på allvar vilket den aldrig riktigt gör. Soldaten som blivit av med sina armar är min favoritepisod. Han sitter där med sin metall-klo och säger att han visste vilka risker han tog när han tog värvning. Han visste däremot inte ens att han var med i Farenheit 9/11 förrän någon kom fram på gatan och berättade det för honom. Sånt är inte okey.
Slutorden handlar om att alla har rätt att tycka vad dom vill. Och att Michael Moore ändå tillför något i den träiga manegen som kallas politik.

Starta blogg 2010 FRESH!

Efter många års tjat från alla er (Danne) så startar jag en blogg.
Här kommer jag lägga upp olika saker som borde eller i alla fall skulle kunna underhålla gemene peep och inte bara min mamma + 1.
Olika teman som:
Ironiska (hoppsan) texter eftersom jag växte upp under nittiotalet.
Filmrecensioner. Ser ungefär 30-60 filmer i månaden och det går fan inte att hålla reda på allt om man inte skriver ner.
Filmklipp. Saker jag har gjort eller varit delaktig i. After effects, animeringar visuals och annat.
Arg konsument. Jag älskar att vara fett gnällig och få två påsar tillbaka som tack.
Manus.. Kanske. Jag pluggar ju manus och det verkar som jag kommer göra det ett bra tag framöver. Så jag kanske lägger upp något här.
Foton. Jag är ingen fotograf men jag tar roliga snapshots.
Projekt. Eller kanske mer "konstprojekt" vilket är ett bra ord om man inte vet vad eller varför man gör saker.