Cocillana vs. Whiskey.

Eller: Hur Arg konsument blev glad och lite trött.
(Kusinen på bilden har relativt lite koppling till texten.)

Efter en tuff vinter med feber, slemmigt värre och grishostenoja är det dags att låta två giganter på scenen drabba samman i en dethmatch med max en vinnare. (Om båda dör så avgörs matchen på poäng)

Kategori 1: den klart viktigaste inom medicin-branchen: Street Cred.
Whiskey har ju alltid varit rock n roll dricka. Främst då buttericksmärket Jack Daniels. Men som alla heads därute vet är (och kommer alltid vara för oss i Menace to Society-generationen) 40s mycket coolare. Sen smakar ju Jack Daniels skit också. Detta långlivade Amerikanska försök att skämta med sitt eget lands dryckesvanor togs så hårt på allvar av den inhemska (och törstiga) marknaden att man helt skippade själva "Foooled yaaa" delen av skämtet.
I mitt försök använder jag Famous Grouse eftersom den 1. har en pippi på etiketten och 2. är fett billig. Inte mycket streetcred alls att dricka billigaste singel malten in the clööb direkt i dessa blingbling-tider. Så poäng går direkt till cocillana helt enkelt för att jag gillar dj screw och allt han gjorde för musiken. Jag vet att cocillana inte är i närheten av hans grejor men det är i alla fall receptbelagt och baserat på opiater (kemiska?). Vilket för mig som Brittisk kolonisatör alltid betytt en bra inkomst för stadskassan.

Kategori 2: Smak. Alltid lika viktigt när man ska bli frisk. Speciellt när det gäller psykofarmaka och allt som tas "andra vägen".
Sliskmatchen vinner cocillana. Försök att göra en sour-drink med den här sockerbomben. Smaken (typ kemilabb, anis och röv) går att vänja sig vid, sa min läkare. Jag har lite svårt att tro på detta så poäng går till Whiskyn. Man vet vad man får. Lagrad??? Skotsk whisky med grekisk innehållsbeskrivning prismässigt på en uteliggares fredagsbudget. Fuck yeah.

Kategori 3. Effekt. Här blir det tydligare att de två är ämnade åt olika scener.
Ta en hutt och vänta av effekten innan du sätter dig bakom ratten sa läkaren om whiskyn, närå hostmedicinen. Förakta aldrig tips från coatchen. Efter en timma sov jag och vaknade först 15 timmar senare. Cocillana löser slem som om den vore gjord för det. Whisky löser också slem fast inte på samma kablaoow-nivå. Om du ligger uppe och hostar så finns två vägar. 1. Cocillana-race och sen slockna. Vet inte om man hostar i sömnen. Känns inte etiskt rätt att filma mig själv när jag sover. 2. Väldigt mycket Whisky... vilket kanske inte är så bra för immunförvaret eller ditt "nästa dagen dig". Funkar dock ungefär lika bra mot halsont. Allt inom dig dör känns det som. (Bra slogan va?) Poäng går till cocillana. Så ställningen än så länge är 2-1.

Kategori 4. Pris. Att köpa sprit är smidigt. Att ringa vårdcentral, boka tid, åka dit, sitta och vänta i "immunhärdar-rummet" aka. sjukhussjukans distributionscentral med en svettig väntelapp i handen är inte sexigt nån stans. 150 för besöket + 100 för flaskan ger inte mycket pengar över till Schweppes eller ens Glocken Gold att blanda med. Och när det gäller användningsmöjligheter så äger en billig whisky som en Schweizisk armékniv i första säsongen av MacGyver. Allt från rakvatten till rengöring av känslig elektronik (allomfattande disclaimer) vidare till nödraket på efterfest. Solklar poäng till Whiskyn.

Med ställning 2-2 går vi vidare i den sista (och just påhittade) finaldelen: Brand-value.
Eftersom jag inte vet vad detta betyder (jag är ingen reklamare) så utser jag sponken som vinnare. Den kommer i en glasflaska, den har en fin etikett, och den har skruvkork utan barnsäkring.
Som bonus står det även "A marriage of fine rare Scotch whiskies. Att den är "rare" kan ju diskuteras men att den är tillverkad i något Harry Potteraktigt hittepåbröllop är ju bara helt bananaz. Det skapar helt klart ett intresse. Som konsument anar man att här någonstans finns en underbar historia med kungar o drottningar, drakar och kvastryttare begravd. Se och lär iprengöbben o ni andra.