tisdag 26 oktober 2010

Nu vet du vad jag gjorde förra sommaren

Sommarens stora projekt är äntligen klart. Efter att ha letat musik över allt och lyssnat på rätt mycket olika grejer fick jag till slut tag på Dj Mat i Skåne av alla ställen... (Han bor i Sthlm.)
Funkade extremt bra tycker jag själv.
Min första colab med Framkonst. Vi lär oss kommunicera och allt klickar bättre och bättre för varje projekt. Sånt är ju alltid kul. Det är inte alla man kan jobba med eller ens lita på att dom gör hälften av vad dom åtar sig, speciellt när det är noll/låg-budget. Bra sammarbetspartners kan inte värderas högt nog.
Dom här killarna fick hit några av de tyngsta graffarna + ett jäng Secret Wars teams. Detta med en budget som var långt under ytan.


Två frågor:
Hur funkar ljudet? (Bakgrundsljudet, publiktjöt o sånt)
Hur funkar eftertexternas placering? (För okristet med vänstercentrering?)
Kommentera och var med i utlottningen av en kopp kaffe med mig.


söndag 17 oktober 2010

Personal sökes

Detta har inget med förra inlägget att göra. En helt annan grej.

Lön: Ingen
Arbetstid: 5 minuter till 1 år deltid.
Projekt: Kan jag inte avslöja.
Arbetsbeskrivning: Något slags skådespeleri fast bara rörelser. Nä inte naket.
Gärna roliga kläder om du har.

Inte alls som det här



Håller på med ett projekt med utgångspunkt i det man ser här i videon. En affär med fönster åt en gata. Det är nog hela likheten. Detta är amöban medans min version kommer vara en leopard-örn med giftiga klor och sexig blick. Det är nog allt jag kan säga. I tidigast i vinter kommer det... antagligen.

torsdag 7 oktober 2010

Denna romantiska plats

var skittråkig att hänga på. Promenadstråket var 120% dött o inte en kotte nån stans. Ljuset från gatlyktorna som speglar sig i vattnets krusningar spädde bara på emo-vibben. Som att man börar leta runt efter ett rep att hänga sig i. Vad fan gör alla i den här staden efter kl 21?
Kanske dags för flamenco-kurs, gospel-kör eller nätdejting. Eh får nog bli gospel.
 

tisdag 5 oktober 2010

Peppar inför

Halloween. Den enda högtiden värd att importera. Just nu står valet mellan känd 80-tals hjälte för barn och zombie som blivit skjuten i ansiktet. Mer fejkade olyckor åt folket. Sargade men glada gastar som firar att ... Jag vet inte. Eller så vet jag det. När man importerar högtider så är det väl ok att freestyla/bygga om dom till något som annars saknas. Nu väntar jag bara på emo-dagen. Då alla träffas på stadens torg, gnäller på skitvädret och lyssnar på... vad lyssnar dom på? Vill nog inte veta.

måndag 4 oktober 2010

Bevismaterial aka. gubbarnas djupsömn

Man kan inte odla bär på vintern, men dom överlever ändå på något sätt. Hittills har ingen vetat hur. Inte föräns jag återkom med bevis från min senaste expedition då jag och kameran gick vilse på väg till posten.
Moderbären ställer sig tätt för att hålla värmen (ja som pingviner) och sover genom hela vintern. Finns det något ord som beskriver något som är både gulligt och läskigt?

Den slutgiltiga lösningen aka. lös mening, skoj ändå

Alla har nog inte detta problemet. Många har nog aldrig ens funderat kring det. De flesta har nog bättre sakera för sig och en del har bara inte råkat ut för det. Såhär va:

Du har ett ljusbord som du inte riktigt har plats eller behov för. Ett sånt där för diabilder och negativ. Du sätter ben på det och vips så har du ett soffbord som ... lyser. Det ser lite ut som antingen en 70-tals rymdfilmsstudio eller ett flashigt crack-labb i en 80-tals rulle. (Minus några Uzis, sedelbuntar och minicalls.) Smidigt om man behöver ett ljusbord ibland men inte så smidigt när man inte behöver ett. Ljus underifrån är asjobbigt eftersom ögonbrynen sitter på ovansidan av ögonen, tack för det Darwin. Och har man skapat något måste man ju använda det. (Tänk stora krigsmakter i väst.) Men misslyckande behöver ändå inte vara tråkigt. Man kan lyfta på glasrutan och slänga på andra färgade papper, schabloner, foton eller nått. Eller så kan man stänga av lampan och njuta av mörkret.

fredag 1 oktober 2010

Non-violence TV aka. om du råkat missa huvudrätten

Ibland blir pappa trött. Trött på menigslös TV i form av underhållningsvåld i en värld befolkad av enbart poliser/agenter och bovar/seriemördare. Manus så fulla av luckor för att spänningen skall kunna ligga på topp. Dialog utan undermeningar för att alla de som inte orkar tänka ska kunna hänga med.
DÅ är det läge för TV serien Treme. Den handlar om Jazzmuskiker och "riktig" R n B efter att Katrina sköljt över New Orleans. Det låter kanske inte så fett men shit va äkta det är. Manuset, skådisarna och miljöerna.  I en förstörd värld där människor förlorat allt dom ägde, inte fått någon hjälp av staten/regering men ändå fortsätter spela. Won't Bow, Don't Know How 


Länk till Pizzahut... närå IMDB.