(Bilden har som vanligt inget med verkligheten att göra. Hittade ingen som passade men alla gillar ju Thai-mat.)
Ja ni ser ju på rubriken. Detta är inte direkt objektiv journalistik. Man får vad man betalar för sa han som var miljonte besökaren på trött websida, men valde att INTE hämta ut sitt hemliga pris. (Lätt deja vy på dig nu va... scary.... Typ, hur kunde han veta...ohh .. ahh..) Tror att det jag vill komma fram till här är att kristna i Sverige är rätt tråkiga. Antingen aldeles för normala eller lagom freaky men fett nojiga mot omvärlden så man aldrig kan hänga med dom. Det finns ingen kristi brud på mitt stamhak. Finns inga brudar alls när jag tänker efter. Bara en alkis som undrar om jag kan datorer och därefter säger välkommen in när jag går förbi. That´s it. När jag var lite kortare och mycket yngre bodde jag nära en gospel-kyrka. Eller kyrka vete fan, dom hade gudstjänster på andra våningen i ett bostadshus men det räknas väl? I alla fall. Jag var ofta peppad på att gå upp dit o haka på. Men eftersom jag är doppad i det kristna kulturarvets gryta så gjorde jag inte det. Dom öste i alla fall på så rutorna skallrade. Sån skolavslutning hade jag velat ha. I stället för varningsord om vassa blommor och giftiga bin + dammig salm. Då hade nog tillomed han tuffa i klassen fått ur sig ett haleluja. Å då snackar jag om han som tvingades ha egen vakt med sig på skolan som höll koll på honom. Ett krav från skolan för att han skulle få gå kvar. Inte helt lätt att mjuka upp. (Äkta sant o änte ljug.)
I USA däremot. Där finns det tomtar, dvs. Amish. Alla går runt utan Ipod och ser ut som Gandalf eller nån från utvandrarna. Att tala i tungor är också mycket vanligare än här. Nån bara: -Goglalaagdaaaghaaaaaooooo. Alla andra: -Amen! Sånt är inte okey här. Ska man satsa på religion ska man fan ta det hela vägen. Korsfästning varje påsk. Hela familjen, inga undantag. Så grannen blir avundsjuk när han lite bakfull och skämmig smyger iväg till söndagskyrkan. Då kan man hänga där uppspikad mitt på villaträdgården (inne på tredje dygnet) och bara sucka nedlåtande. Och när gubbarna i bastun börjar snacka sex kan man stolt resa sig upp (handduk på såklart) och med stolthet i rösten och 0,0 promille i blodet säga: Missionären har alltid dugit bra åt mig, min fru och gud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar