fredag 2 april 2010

and/or not 2.0 (aka. velandets gyllene nektar)

Det är möjligt att du aldrig upplevt det. Det är också möjligt att du är en robot utan att ens veta om det.
Kolla själv på youtube. Japanerna är fett hetsiga på den fronten och blitzkriegar typ 16 timmar om dagen med kort paus på Söndagar för populationsförökning och såna långa te-pauser. Dom har skapat robotar som simulerar ansiktsuttryck och kan fatta egna beslut. (Tonårsdrömmarna om att få äventyra i Terminator-filmvärlden skall icke uteslutas ännu. Ge dom några år till bara.) Hur som, dom velar inte. Eller snarare, det är så jag gärna vill se på dom med mina europeiska kulturfattiga arvsyndsögon. (Glöm aldrig vilka som kom på Pokémon.) Jag vill ju också vara samuraj. Med en blick som laser och ett medvetande som… betong som aldrig stelnar utan bara rinner fram och alltid är jobbigt att få på kläder och under naglar. Och om nån försöker koppla grepp på psyket så börjar det bränna i händerna på dom så dom måste tvättas länge länge länge. Prova själv att tvätta psyket. Meckigt värre och ytterst tidskrävande. För er som inte vill fatta rekommenderar jag filmen Shutter Island. Den hjälper inte ett skit.
Det jag försöker åskådliggöra här (kom jag precis på) är velandets för och nackdelar. Ska man fylla en sida med text men inte har en enda vass kniv på loftet så: börja vela. Snart står du där med snurrig novell med massa lösa trådar som kan feltolkas som när sexåringar drar David Lynch-maraton. Ska du däremot slåss mot en armé med ninjor så bestäm dig för en plan. Sen kan du ju freestyle lite med kaststjärnor hit och hoppsparkar dit. Bara du väljer din plats väl. Alla dessa visa ord vet jag mycket om just för att jag är kass på dom. They who can´t do teach .. eller stavar fel medans de ordbajsar. Som sagt, jag vet inte.
Kanske därför det ibland är så svår att sova. Just att passera point of no return. Satsa allt på morgondagen aka. carpe laiter. Som en björn. Hur vet dom att det är dags att gå och lägga sig? Om vi människor lägger typ 30 min på att chilla ner medans vi tänker: när kommer Johnny B? (Han från Lund.) Då ska jag bara lägga mig ner och sluta ögonen så han kan ta mig till fantasyland där tårtorna är gratis och jag kan typ.. flyga (om jag vill, nån form av gravitation brukar ju finnas även i drömmar även dom den inte oftast inte tillför mycket rent dramaturgiskt). Björnar ja.. Dom lär ju glida runt i veckor helt trötta o griniga o bara undra: När näääär nääääär kommer sömnen. (Och eventuellt: var fan är alla blåbär?) För att visualisera problemets bredd, höjd och favoritfärg så kan jag ju inte komma fram till något. Det vore ju emot hela tesen, om jag nu hade kunnat bestämma mig för en.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar